Det är ju iaf en början.
För jag måste sluta titta, på stan.
Jag måste sluta hoppas.
Mitt liv måste sluta kretsa kring dig, när jag inte ens vet vem du är längre.
MitthjärtaäteruppmiginifrånochjagskakarvillgåtillMalmaskolanochläggamigigungan
ochdömenvågarintevetinteomjagklararavattsovaförjagvetinteomjagklararavattvakna.
Jag orkar inte, fast jag vet att jag måste. Försvinna.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar